jag måste skriva av mig lite just nu. det är upp till dig själv om du fortsätter att läsa eller inte.

jag vet inte vad jag ska börja riktigt, men det blir nog när jag började på gymnasiet. vägen in till det verkliga vuxenlivet. sen den dagen har ingenting varit..verkligt. hela världen vändes upp och ner. allt kan inte alltid vara som det alltid har varit, det vet jag också. men ALLT behöver ju inte hända på samma gång helatiden? :o det blir för mycket..först ska jag vänja mig vid att vi inte är lika bra vänner som innan, är blyg och osäker. Vad hände där? så har det aldrig varit förut! inte ens första gången vi träffades, sen ska jag vänja mig vid allt nytt. skola,klass osv. sen vänder du ryggen och jag har aldrig fått en riktigt förklaring. det var månader sen det hände, jag vänjer mig mer och mer för varje dag med allt nytt. eller..nästa allt! det enda jag inte har vant mig vid, eller aldrig kommer göra heller är att jag aldrig mer kommer få prata med dig en sista gång på riktigt. jag har inte pratat med dig på snart fem månader. FEM månader, det är ett bra tag. inte hört något av dig på flera månader nu..det känns så galet tomt. som om någon har stuckit en kniv i mitt hjärta, hjärtat blöder och jag kommer ha ett djupt sår som aldrig kommer läka. jag vet att någon dag i framtiden kommer jag bli glad igen. känna mig lycklig igen. men inte just nu. inte de kommande månaderna. det kommer jag inte. när jag är glad och mår bättre så händer något litet som gör att jag faller ner på noll igen. det händer igen och igen. hur länge ska det hålla på? jag vill bara bort. bort från allt och alla ett tag, tänka på annat och bara koppla av. jag har varit stark nog att klara mig såhär långt. men jag nu får det ta ett slut. jag har lagt ner, men sluta själv då! om du säger till mig att sluta snacka om dig och sluta "blicka dig" och jag gör det, varför fortsätter du då? ;o det är något jag verkligen inte förstår..sluta bara okej? jag känner inte dig och du känner inte mig så, leg ov! du vet ingenting, ingenting om vad som har hänt. du har bara hört. ta det inte för givet!

det känns som att någon trycker hårt på min bröst korg så jag inte kan andas. det gör ont. sluta tryck! tillslut ger jag upp helt.