Fattar du att du betydde så jävla mycket för mig? Du var allt. Du var min bror. Jag pratade med dig om allt. Verkligen om allt och du fanns alltid där när jag behövde dig. Jag kände mig trygg av att bara veta att jag hade dig. När jag tänker på det korta förhållandet vi hade ler jag. Det var mina bästa dagar i mitt liv. Och jag skojar inte. 16 dagar är ingenting i ett liv egentligen. Men för mig var det allt. Minns du den dagen jag inte ville hem? Jag nästa grät när jag kramade dig för jag inte ville hem. Jag ville stanna hos dig för du var en enda jag kunde lita på just då. Kommer du ihåg? Eller har du glömt precis allting? Jag vet att du är lycklig med henne. Det ser jag på dig. Men jag ser också att du inte mår bra. Du ser bekymrad ut, och du ser nerdragen ut. Jag har alltid undrat varför men jag har aldrig vågat fråga. Jag har saknat dig i flera månader nu. Men nu orkar jag inte mer..  Jag älskade dig, jag gör det fortfarande. Kommer aldrig glömma dig. Aldrig någonsin. Hur mycket jag än vill så kommer det aldrig att inträffa.