det var du som fanns där när jag behövde någon. det var du som gick och prata med och det var du som förstog. bara du, ingen annan. det var du som fick mig att komma hit där jag står idag. det var du som fick mig att gå upp på morgonen och det var du som gjorde att jag hade ett hopp om saker o ting. Med dig klarar jag allting, jag var stark jag ville och kämpa för allt, men nu när jag är utan dig så är jag så jävla liten. jag är så svag.. mitt hjärta är i tusen bitar, det kommer aldrig blir helt. för det saknar en bit och det är du.. det är du som gör mig hel. förstå! ge mig en andra chans. åtminstone ge mig en chans att förklara...fan vad jag sankar dig!...<3

Nu ska jag egentligen träna, men kände att min hals kommer inte uppskatta det och om jag anstränger mig kommer jag bara blir ännu mer sjuk och det pallar jag inte!

i skolan var det helt okej, FÖRUTOM i slutet, jag skulle låsa upp mitt skåp, men när jag skulle vrida om nyckeln så gick det inte :o jag bad många hjälpa mig (jag är jätte svag) men ingen klarade det. när linda kulle göra gick nykeln av på mitten..obs!! så gick vi till vaktmästaren för att klippa upp det. sen sitter vi i korridoren o jag inser att det inte var MIN nyckel som gick av utan det var Nathalies. Bra jobbat therese!! inte konstigt jag inte kunde låsa upp :o det va höjdpunkten på dagen så då kanske ni förstår att den har varit hyfsad tråkig.. -.-' 
men nu ska jag kila vidare! vi hörs, ha de gött!! :D

kan inte tiden bara gå så jag kan prata med dig?..jag saknar dig så otroligt mycket ska du veta. du kommer aldrig förstå hur mycket du betyder för mig.