kom hem från träningslägret tidigare idag, det har varit en så grym helg så de är inte sant! ett gött gäng med bus,uppdrag, framträdanaden med lekar m.m, träningar, match m.m och skratt!!! hela helgen igenom!!! har inte haft så roligt på jag vet inte hur länge! det var en riktigt lyckad helg må jag säga som inte kommer glömmas! :D 

Inte bara "vänner" som ljuger, VUXNA också. jätte kul. jag älskar det, verkligen. den värsta smärtan är saknaden och efter det kommer lögner och svek. kan inte ALLA bara fatta att man inte vinner något på att ljuga och hitta på om allt o alla hela tiden? ha? ni som inte kan inse det, kan ni svara på min fråga: vad förtjänar du/ni på att ljuga i de situationerna ni gjort de?

det är okej att tex svara ja. på frågan: tyckte du maten va god? även om man inte tyckte det. för det SÅRAR ingen på samma sätt. DET är okej. jag säger inte att man ska göra de eller att det är bra, jag säger att det är OKEJ. men att ljuga om allt o alla, ha makt över hela världen, få alla till ens sida, få dom o tro att lögnerna är sanna, men det är en enda person, som står ensam kvar. utan någon på samma sida och vet att de som de andra tror på är rena lögnen. det är INTE okej. det är inte det, och jag tror inte jag är ensam om den åsikten. eller? 

varför inte bara stå för vad man själv har gjort/gör, säger som det är istället för att riskera att man blir lämnad för alla kommer på en för man har ljugit under alla år tillslut...? sanningen kommer fram i slutändan ändå. då är det du/ni som kommer stå där ensam kvar och inte ha någon att kunna prata med eller värsta fall inte ens kunna säga hej till när du träffar personer..vill du ha det så? tror jag inte, ingen vill vara ensam. man måste ha någon/några o prata med när man behöver, annars kommer man inte framåt i livet. att ha en förstående person vid sin sida som ställer upp för en när man behöver hjälp, vad som helst så finns hon/han alltid där, är något man verkligen ska vara rädd om. Vänner är bland de finaste som finns i livet och man måste vara försiktig om de vännerna man har. rätt som det är kanske man helt oberett blir av,mister eller glider isär dem och man vet inte riktigt vilken väg man ska ta. vad gör man då? man försöker få tag på nya kontakter, men ingen av dom nya förstår på samma sätt som de förra gjorde. man vill mer än gärna spola tillbaka tiden, då man hade de gamla vännerna för man måste ha någon förstående. men det går inte att spola i tiden, den går inte bakåt, den går inte att stoppa, den går bara framåt i en hög hastighet. det är så och det kommer alltid vara så. inte kommer kunna ändra på det. 

jag älskar dig och saknar dig så jag vill bara slå någon/något.